Ärligt talat. Jag har ingenting att kämpa för längre. Allt känns så långt bort och det kommer inte ändras heller. Två års kämpande är nog för mig. Jag orkar inte bli utnyttjad och utkastad i skiten längre. Men jag har inget större val. Jag kommer bo hemma resten av livet. Jag har säkert skrivit uppmot femtio cv:n och sökt tvåhundra jobb. Men det hjälper inte. 

Jag kommer aldrig bli sambo, gifta mig, köpa hus eller kunna skaffa barn. 

Nu känns livet helt plötsligt meningslöst igen.. 

 

Lisa

1 mars 2011 23:41

Vad är det som har hänt vännen? :S Jobbar du någon dag på Entré? Hör av dig så ses vi <3 Saknar dig as mycket <3

http://lisasahlgrenfromell.blogg.se

 

Nettan

2 mars 2011 08:40

Men gumman lilla,förstår din frustration men kämpa på jag lovar dig det kommer snart dyka upp en tjänst till dig.
Många kramar

 

sofie

2 mars 2011 09:04

men uch det lät inget kul. hoppas det löser sig vad som än inte är som det ska. å d där med jobben, d e piss just nu å få jobb. man måste kämpa in i det sista tills man kanske får in en fot. hoppas du hittar ngt snart!

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rope & bombs. Härliga grabbar från Alwas Awakening. Såklart spel på plats. Pappas pärlor på plats! Gillestugan pod på scen. Föreläsning med Spelpappan.Snyggaste t-shirtarna finns på Pixel Shirts. Fotogeniska Martin Lindell...

För runt tolv år sedan lovade jag min farfar att jag en dag skulle åka till Skottland. Det har sedan dess funnits på min "bucketlist". Nu var det äntligen dags.       ...