Allt för många gånger har jag tackat nej till jobb bara för att jag är på min praktik. Jag har tackat nej till både butiken i Ystad, på Entré och Mobilia.

Det är egentligen fel att en arbetslös människa tackar nej till jobb för att följa praktiken som arbetsförmedlingen tvingar på en. Hade jag bara varit hemma istället när jag blivit inringd hade jag kunnat åka in direkt.  

Det är inte bara det att jag tackar nej till ställen som redan känner mig, utan jag stänger ju även dörrarna för nya kontakter.  

Idag ringde Triangeln mig och ville att jag skulle jobba hos dem. Där stod jag.. Två timmar in på min praktik. Vad gör man? Säger man nej till ett jobberbjudande för en jäkla praktikplats där ingen uppskattar en?

Jag tog jobbet. Även om det bara var för idag. Arbetsförmedlingen påstår att jobb går före, men jag vet om att jag får skit för det sen.

Jag är trött. Efter sex intensiva dagar med jobb och praktik har jag precis satt mig ner i soffan. Jag kom hem för cirka fyrtio minuter sedan och sen dess har jag slagit in mina sista julklappar. Om fem minuter är det dags att stryka kvällens kläder och fixa håret innan jag ska iväg med tåget igen om en timme.

Jag hade lätt kunnat sova i ett par timmar istället..

Ikväll tog jag och mamma fram familjens kyrka. Det är en slags tradition i min släkt, men framför allt i min familj. Anledningen är att min gammelmorfar lade ner hela sin själ i att snickra ihop dem till oss.

Kyrkan har inredning som bänkar, altare och en klocka i kyrktornet. Det finns även en inbyggd speldosa som spelar "Stilla natt".

Idag var det Nobelfest på fritids. Både barnen och lärarna gick runt i klänningar och kostymer. Såg riktigt tjusigt ut när alla satt runt de dukade borden i gympasalen. Det blev två rätters mellanmål och en fin prisutdelning.

Jag såg ut såhär:

Idag fick jag ett erbjudande som knappt går att motstå. Ett erbjudande som tar mig två år tillbaka i tiden - till en otroligt vacker plats. De flesta drömmer att få uppleva detta men jag har blandade känslor.

Jag är desperat. Jag behöver något att se fram emot, längta efter. Någonting som jag kan njuta av länge. Jag hade älskat att bo i paradiset en gång till.

- Men att göra det utan Niclas.. Att förlora den tid som tycks vara den mysigaste under hela året. Saknaden. Inte ses - inte prata. Vara utan min bästa vän och min stora kärlek bara för att jag är självisk? Klarar jag verkligen det?

Helst av allt hade jag önskat att vi kunde gjort det tillsammans..

Det blir riktigt dåligt med mitt bloggande denna veckan och det beror på:

Måndag: Praktik

Tisdag: Jobba (Entré)

Onsdag: Praktik (+ handla med mamma)

Torsdag: Praktik

Fredag: Praktik (Halvdag)

Lördag: Jobba (Ystad) + 20-års firande (Niclas kusin)

Söndag: Umgås lite med prinsen - åka hem.

bjuder på en sommarbild från Göteborg..

Det blev en heldag inne i stan igår. En heldag på jobbet och en heldag med konstigheter..

• Jag träffade bland annat två greker som var på semester. De stannade mig för att jag skulle ta ett foto på dem. Det hela slutade med att jag också var med på bilden och att sa att jag var "vacker"...
  
• Jag var ensam i butiken större delen av dagen..
  
• Praktikanten kom på besök och undrade om jag fått blommorna han köpt till mig för två veckor sedan. Jag hann inte se dem förrän de vissnat och blivit kastade..
  
• Några småpojkar i 16-17 års åldern kom in och sa att jag var "söt"...
  
• Jag hade fullt upp med två dryga och påtända snubbar i 30-års åldern..

och tiden gick allmänt långsamt..